Sweet Little Thing

Lilla snyggingen har varit på ett efterlängtat besök.


Här poserar hon i den varma vårsolen.

So What

Resan till Malmö gick relativt bra, mörkrets makter framkallades bara några gånger och det gick åt en rulle hushållspapper vilket inte är mycket i jämförelse. Endast ett par hundspyor torkades upp men oj vad han dräglade, han satt i en stor drägelpöl där bak. Vi har utvecklats sen den senaste utställningen, det stod i kritiken att rör sig med bra påskjut (rörde sig väldigt tungt senast) men att han har tunga läppar! Hmm..det måste vara så att det som var tungt med benen senast har förflyttat sig till läpparna. Hur som helst, han är så duktig med tanke på vad han får genomlida i bilen inför varje utställning.

Obsessed

Det står ett delikatessbord dukat i skogen, iallafall om man ska tro på våra två hundpojkar. De är helt galna efter den här rotvältan, snart har hela härligheten passerat deras tarmsystem och spridits ut i skog och mark. Det måste vara någon mineral som de saknar i sin egen mat. Vi har slutat att hindra dem att äta på den, säger man nej här så äter de rotvälta någon annanstans. Hundarna ser ut att må bra och vi har för länge sedan förstått att det som går in i den ena änden kommer som regel ut från den andra änden, i någon form.

I'm In a Hurry

Han håller på att utvecklas, lille Disco. Det har gått några månader nu när han har varit lite uppnosig mot Pepe, tagit hans pinnar i skogen, sprungit mot honom och knuffat. Man håller alltid extra koll på dem när de börjar med sin psykiska mognadsperiod som jag vet existerar eftersom hundböckerna säger så. Böckerna säger att de på allvar börjar försöket att klättra upp i rangordningen och visa sin dominans vid 17 - 24 månaders ålder. Vi har aldrig märkt med någon av våra hundar att de har försökt att bli herrar över oss. Det som vi har märkt är att de har svårt att koncentrera sig om saker och ting. Det dras i koppel åt alla håll, allt ska man behöva nosa på samtidigt. Det allvarligaste vi har upplevt är att någon av våra tidigare hundar tänkte ungefär så att "nu ska de bli läderkoppel till käk vad än Mami säger" när vi var på en promenad. Discos mognadsperiod har uppenbarat sig i en enorm brådska framåt och då drar han i kopplet. Vänder man, så har han lika bråttom. Går man hela tiden fram och tillbaka och vänder alltid efter tio meter, så har han lika bråttom. Helt obegripligt, han tycker inte ens att det är konstigt att vi går fram och tillbaka utan lika glad och nöjd traskar framåt.

People Are Strange

Det har varit bråda tider hemma hos DJs. Snön kom tillbaka i början av februari, det har inneburit hårdträning inför årets Vasalopp så att man hann få några mil på benen innan loppet. Det har vallats skidor och pratats valla. Det har gnisslats tänder och det har våndats. Vasaloppet har varit som en mörkt moln i horisonten. Men det har även smidits planer inför nästa års Vasalopp som man har planerat att anmäla sig till. Det har sin svårförklariga förtjusning. Allt gick bra, inga brutna stavar. De inåtvända blickarna är borta och livet har återgått till det normala vad det nu är. Kanske det att man igen är kontaktbar. DJ bröderna och Sigge bodde Vasaloppshelgen hos Mats, ett mysigt reservhem som vi har hittat för våra djur.

På väg till starten i Sälen klockan 3:30 på morgonen.

Köerna till startfållorna ringlar sig långa redan klockan 05:00 på morgonen. Starten går 08:00.

Skidorna äntligen på plats. Nu börjar köandet till toaletterna, efter toabesöket tinar man tårna i trängseln i Vasaloppstältet. Tårna fryser alltid till is när man står så många timmar ute i kylan i olika köer. Resultatet från kalaset finns på Mami och Husse.